ViktVäktarna och socker på arbetsplatsen..
På min arbetsplats arbetas det främst med kroppen. Vi är många anställda, vi lyfter tungt, snabbt och vår prestation mäts dagligen. Prestationskraven höjs successivt, de kommer aldrig någonsin att sänkas eftersom tid är pengar. Det är en salig blandning av personligheter, åldrar och kroppar.
Om jag får lov att generalisera hej vilt, så blir de där kropparna över lag bara större (och det är inte i muskelmassa vi pratar om här), tröttare och slitnare. De går sönder. Blickarna blir i och med det också tommare. Sjukfrånvaron ökar statistiskt.
Ska man fixa att arbeta med det jag aktivt valt att arbeta med bör man ta hand om sig själv på alla plan. Själsligt för att inte må dåligt stressen vi ofta arbetar under, självkänslan och den sociala kompetensen för att klara av att effektivt samarbeta då vi jobbar tätt inpå varandra, och fysiskt, för att inte skada oss när vi utför det praktiska arbetet.
Jag tycker att vår arbetsgivare bör underlätta OCH ställa krav på att samtliga anställda tar hand om dessa områden efter bästa individuella förmåga. Redan vid första intervjun vid en nyanställning ska dessa krav säkerställas, annars kommer ju den arbetssökande om den inte åker på ta-ansvar-för-sin-egen-hälsa-tåget att gå sönder både fysiskt och mentalt ganska snart, och det gynnar ju verkligen ingen.
Tycker ni att det låter för hårt? Jag kan förstå det samtidigt som det är den krassa verkligheten.
Väljer man lagerbranschen på lång sikt, med allt vad det innebär, så anser jag att man mer eller mindre ska ta ansvar för att:
- Träna regelbundet i en form man tycker om för att hålla sitt främsta arbetsredskap kroppen i ett mycket gott skick på lång sikt.
- Äta mat som ger ett jämnt energiflöde under hela arbetsdagen (eliminera blodsockertoppar och dippar).
- Måna om sin mentala hälsa för att klara av stresspåslagen ett prestationsbaserat arbete kan innebära.
Jag trivs på mitt arbete, det gör jag verkligen! Jag har valt rätt bransch, den passar mig som handen i handsken! Jag är pigg i kropp och sinne tack vare den mat jag numera äter då jag utesluter sockret och de snabba kolisarna som bara gav mig blodsocker-bergochdalbana, jag älskar att arbeta med kroppen och tävlar gärna med mig själv i att utveckla och effektivisera mina arbetssätt. Och jag är riktigt bra på det jag gör vilket uppskattas hos mina kollegor och chefer och jag kommer mycket bra överens med de allra flesta av mina många kollegor, det motiverar!
MEN. Det finns en galenskap jag dagligen bevittnar i mitt arbetsliv..
Det har på senare tid dykt upp ett märkligt inslag som vår arbetsgivare bjudit in i våra lokaler utanför arbetstid i anslutning till skiftbyten och sett till att vi kan använda vårt friskvårdsbidrag till detta:
ViktVäktarna
En "VV-coach". Vad i hela friden har det här godistillverkande företaget på en arbetsplats att göra? Nu har ju flera av mina kollegor desperat nog gått på marknadsföringen och anslutit sig till en av två ViktVäktar-grupper och på jobbet. En vill bli av med sitt sockersug (????!!!) och någon annan vill gå ner i vikt. För ca 16 veckors "coachning" betalar de ca 1500 kr!
Eller rättare sagt, vår arbetsgivare som kämpar med att antalet sjukfrånvarotimmar tickar stadigt uppåt, pumpar in pengar som är öronmärkta till att främja de anställdas hälsa i form av livsnödvändig friskvård, till en godis- och snacksproducent som dyker upp en dag i veckan på arbetsplatsen för att "coacha" folk till att äta godis, snabba kolhydrater och att dela ut stjärnor och andra tönterier för att värdera hur duktiga folk är på att banta på ett sätt som sällan håller i längden.
På min lunchrast sitter en del av mina kollegor djupt försjunkna i sina ViktVäktar-appar och knappar in points och räknar, frågar varandra hur många points de fick hit och dit och ojar sig över att "nu blev det lite mycket points, blir inte mycket till kvällsmat sen" eller så sitter de bukstinna efter att ha tryckt i sig ett halvt kilo broccoli för det är tydligen "nollmat" som är GRATIS. Är det bara jag som ser ÅNGEST och inget annat i detta?
Noll fokus på näringstäthet. Noll fokus på mättnad och välbehag. Att orka med arbetspasset efter lunch. Att få åka hem efter en väl utförd arbetsdag utan att vara skakig av hunger och veta att det är självklart att man FÅR äta en god välgörande middag senare utan att behöva ta upp telefonhelvetet och "Viktväktar-googla" varenda liten smula man ätit.
Jag har självklart inte belägg för att påstå att ALLA som ägnar sig åt ViktVäktarna sysslar med självbedrägeri, men baserat på mina vardagsbetraktelser på mitt arbete och mina egna tidigare ViktVäktarbantningar, så gör majoriteten det. Sponsrat av vår arbetsgivare som undrar varför vi bara blir sjukare.
Vår arbetsgivare betalar för att framkalla ångest hos sina anställda som själva så klart vill gå ner i vikt och förbättra sin hälsa men uppenbarligen inte vet hur. De känner bara till metoden CICO, Calories In-Calories Out och det är exakt vad Viktväktarna i det stora hela är, de har bara bytt namn på kalorier till Smartpoints, Points eller Flexpoints och allt vad det nu surras om i fikarummet. Och för er som undrar; ja, jag har självklart själv bantat med VV, i många, långa och korta perioder. Ständigt denna överhängande ångest och points-besatthet.
Till den här saken hör, att vår arbetsgivare anlitat ett annat hyfsat stort företag för att drifta lunchrestaurangen som finns i vår matsal. Förra veckan räknade jag hur många olika godissorter det fanns uppdukat till försäljning en meter från lunchmaten och slutade räkna vid 15 stycken OLIKA godissorter av choklad och annat godis. Då har jag inte ens räknat med de superraffinerade "kondisbitarna" från typ Delicato som finns exponerade lite här och var som lockelse. Ibland är de till och med uppdukade för att fresta MELLAN kantinerna med de hårdkokta och de löskokta äggen på frukostbuffen som också säljs! Jag efterfrågade innehållet de stekte (snarare friterade) äggen i en gång och kocken kom utsläpandes på en 25-litersdunk innehållande matfettsblandning med solrosolja fölt av en rad E-nummer jag inte ens la på minnet.
I utrymmena där vi arbetar rent praktiskt, finns varuautomater lättillgängligt utplacerade. De innehåller alltifrån RedBull, Coca Cola, Fanta, Wasa Sandwich, TuttiFrutti-godispåsar och Dubbelnougat, för att nämna en liten del av det skrattretande sortimentet (hos ett lagerföretag som även förser sina anställda med sponspengar till att gå ned sina överflödiga kilon alltså). I varje lättillgängligt fikarum finns dessutom TVÅ dunkar, ja, DUNKAR på 5 liter vardera i form av blandsaft i två olika smaker som alla anställda när som helst under arbetsdagens 8 timmar gratis och obegränsat kan förse sig med. Och det sker, kan jag meddela, flitigt. Syrafrätning på tänderna och insulinpåslag följt av blodsockerdipp. Det höjer prestationsförmågan! NOT.
Vad i hela friden är det här för trams?
Jag har funderat ganska länge på hur man ska kunna kommunicera detta med HR, få till en förändring och sluta slänga pengar på dessa kontraproduktiva skräpprodukter och aktiviteter. Jag misstänker att även HR-folket sitter på sina kontor alldeles sockerstinna i sina hjärndimmor, för när man formulerar det så här så kan väl ingen välvillig människa vid sina sinnens fulla bruk tycka att det här är vettigt?
Om jag fick önska..
Så tänker jag att man först och främst sparkar ut ViktVäktarna ur huset och slopar det här ihärdiga saftslurkandet och lägger pengarna man sparar in på gratis-saften och den kopiösa mängden plastmuggar som går åt, till att utöka friskvårdsbidraget så att det åtminstone täcker ett helt årskort på valfri träning i det län vi lever i, i dagsläget täcker det nämligen bara ett halvt. Varuautomaterna kastar man ut eller fyller med vettiga nötter, kokos och liknande. Att erbjuda personalen en gratis färsk frukt alternativt sälja för en femma styck känns ju helt okej också!
Steg två skulle kunna vara att när det är dags att omförhandla avtalet gällande vilket restaurang- och cateringföretag som ska drifta lunchrestaurangen och frukostbuffen ställa högre krav på näringsinnehållet i det som ska serveras precis som många vettiga kommuner gör gällande skolmaten nu. Halvfabrikat för att det är billigast ska inte ha förtur och man ska ställa krav på att avtals-vinnaren tillagar bästa möjliga mat från de råvaror man köper inom budget och att kökspersonalen besitter kompetens att utveckla och fullfölja detta.
Det BÖR liksom ligga i alla företags intresse att förse sina anställda med bra och prisvärd mat.
Hur hade ni gjort? Har ni kanske själva lyckats förändra hälsotänket på er arbetsplats? ALLA tips mottages tacksamt. Jag är inte ut efter att göra mig ovän med någon på mitt arbete, trots att de kommer att försvara sitt socker med näbbar och klor, jag vill skapa hälsa och välmående. På lång sikt. HJÄLP!